När en blomma bryts av

i sin vackraste blom

då blir marken så trist,

och så fruktansvärt tom…

Men kanske ändå

att det någonstans finns

en äng eller undangömd skreva,

dit blommor som brutits

för tidigt får komma

och fortsätta andas

och dofta och blomma och leva…

                             Atle Burman